Under två års tid har studenter och anställda vid landets
högskoleutbildningar för skådespelare och mimartister arbetat med att
kartlägga, analysera, ifrågasätta och arbeta med de normer och
maktrelationer kring kön och genus som förmedlas i undervisningen.
Slutrapporten
från projektet har blivit en nästan 250 sidor tjock bok där studenters
arga, melankoliska och upprymda funderingar och beskrivningar av sina
erfarenheter varvas med samtal mellan deltagare från olika positioner,
essäer om hur det ser ut på nutidens teater och på framtidens samt många
drastiska illustrationer med motiv från projektet och vardagen.
Några
av rubrikerna i rapporten:
• Lite jävla orädd - studentrepliker
ur projektet
• Och där stod vi och famlade - samtal mellan fyra
lärare och ledare
• Jag tror på att skratta lite mer - av Gustav
Ekman Mellbin, student
• Tjechovmattan och normkritiken - av Carolina
Frände, projektets initiativtagare
• Att göra konst är
livsfarligt - av Saskia Husberg, student
• Manifest för en
genusmedveten gestaltning av Kristina Hagström Ståhl
• ”Men
det är klart att det finns skit” - att gestalta kön på och av scenen av
Anna Lund
Rapporten finns som pdf att ladda
ned via skolornas hemsidor fro m 23 november. Den finns även i en
tryckt version att köpa till självkostnadspris.
Projektet
”Att gestalta kön”
Projektet har bedrivits av
studenter och lärare på teaterhögskolorna i Luleå, Malmö och Stockholm
samt vid skådespelarutbildningen på Högskolan för scen och musik i
Göteborg. Syftet har varit att ge studenter och lärare möjligheter att
finna fler dimensioner och valmöjligheter när det gäller hur kön
gestaltas på scen och i medier.
Det har varit ett arbete med
sikte på att höja kvaliteten i utbildningarna nu och i framtiden så att
studenterna ska kunna göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin
gestaltning ur genusperspektiv, precis som lärarna ska kunna göra aktiva
och medvetna pedagogiska val i sin undervisning ur såväl genus- som
jämställdhetsperspektiv.
Till projektet har varit knutna
projektledaren Gunilla Edemo, dramaturgen Kristina Hagström Ståhl och
forskaren Anna Lund.
Uppdaterad: 2009-12-04