På masterprogrammet Scenkonst som kritisk praktik vid Teaterhögskolan i Malmö är partnerskap med kulturinstitutioner en central del av utbildningen. Här möts konstnärlig utveckling och samhällsreflektion i nära dialog med det professionella fältet.
Via konstens olika uttryck kan man kritiskt undersöka vårt omgivande samhälle. På masterprogrammet får studenterna använda scenkonsten som verktyg för att utforska och utmana sin samtid.
Genom samarbeten med både etablerade institutioner och fria aktörer får studenterna dessutom möjlighet att utveckla sina konstnärliga praktiker i samarbete med branchaktörer. På så vis skapas mötespunkter mellan utbildning och yrkesliv, där studenter kan ta avstamp inför sin framtid som yrkesaktiv scenkonstnär.
– För att fortsätta vara relevanta behöver kulturinstitutioner ständigt lära sig nytt – det kan handla om nya arbetsmetoder, nya konstnärliga uttryck eller nya målgrupper, säger Ditte Bjerg, universitetslektor på programmet.
Genom att arbeta i nära relation till kulturinstitutioner får studenter och alumner möjlighet att pröva sina idéer. Resultatet blir processer och projekt som bidrar till att utvidga scenkonstens nuvarande och framtida roll i samhället.
För programmets samarbetspartners innebär samarbetena ett extra åtagande, där tillit, tid och nyfikenhet är nyckeln.
– Tid är en begränsad resurs, och institutionerna behöver se ett värde i att investera den. Det vi ofta hör är att de ser det som en del av sitt uppdrag att stötta framtidens konstnärer. Samtidigt upplever de att studenterna bidrar med nya perspektiv som kan stärka institutionernas egen utveckling, förklarar Ditte Bjerg.
Teaterhögskolans och scenkonsten i Malmö
Studenterna tillför nya perspektiv till Malmö, och flera väljer att stanna kvar i staden efter examen. Genom sina erfarenheter, språk och konstnärliga praktiker bidrar de till ett rikare kulturliv och skapar möjligheter att nå nya publikgrupper och communities.
– Masterprogrammets partnerskap innebär för oss som institution och för det fria kulturlivet en möjlighet att samarbeta med framtidens scenkonstnärer, säger Marie Norrthon från Skånes Dansteater
Studenterna tar också med sig internationella nätverk som kan leda till framtida samarbeten över nationsgränser. På så sätt bidrar programmet inte bara till konstnärlig utveckling för de enskilda studenterna, utan också till att stärka Malmös position som en internationell och mångfacetterad kulturstad.
Ett exempel är alumnen Monirah Hashemi, vars arbete skapar mötesplatser för grupper som sällan ser sig representerade i etablerade kulturinstitutioner.
Monirah Hashemi – scenkonst, diaspora och representation
Monirah Hashemi samarbetar med Malmö Stadsteater i projektet A Night with Buddha, som äger rum på Drömmarnas Hus i december 2026. Projektet omfattar tre föreställningar av Who Lights the Stars samt en serie publika samtal med särskilt fokus på den afghanska diasporan i Malmö.
Genom teater och samtal undersöker projektet frågor om tillhörighet och representation, särskilt för grupper som sällan känner sig inkluderade i etablerade kulturinstitutioner. Här blir scenkonsten en plats för att skapa nya relationer mellan publik och kulturella rum.
Projektet lyfter också kvinnors erfarenheter inom den afghanska diasporan och betonar vikten av att återta berättelser bortom patriarkala strukturer – i en tid då kvinnors rättigheter och synlighet i Afghanistan är starkt hotade.
Filip Pawlak – dans, tillgänglighet och nya perspektiv
Alumnen Filip Pawlak är curator för festivalen DansFunk på Skånes Dansteater, som äger rum den 17–21 november inom ramen för det europeiska programmet Europe Beyond Access.
Festivalen belyser dans ur olika perspektiv och utmanar föreställningar om den dansande kroppen. Fokus ligger på vilka kroppar och identiteter som ges plats på scenen och varför.
Årets program presenterar verk av några av Europas mest intressanta danskonstnärer med funktionsnedsättning. Temat kretsar kring trygghet och utforskar frågor om omsorg, stöd och självständighet. Utöver föreställningar arrangeras även DansFunk Forum, en heldagskonferens samt workshops och publika samtal.
Filip Pawlak lyfter betydelsen av masterprogrammet och dess partnerskaper för konstnärlig utveckling:
– My studio work with Skånes Dansteater allowed me to make mistakes in a safe environment – something I consider to be the greatest asset of higher education in the arts. The opportunity to stray down a blind alley in the artistic process may not be ‘pure pleasure’, but it is a luxury for which there is no place in the free market once you’ve left school. As part of the project I was developing during my residency, the time spent at Skånes Dansteater allowed me to make mistakes, but under the care and support of the theatre team, who focused on supporting the process rather than pressuring me to achieve a perfect result.
Elena Biner – mellanrum som konstnärlig metod
Nuvarande studenten Elena Biner undersöker i sitt arbete de rum som befinner sig mellan funktioner och betydelser. Under mars 2026 tillbringade hon fem veckor i det gamla Casinot i Kungsparken i Malmö – en byggnad som idag rymmer verksamhet inom Malmö Konstmuseum.
Hon arbetade på ett tidigare kontorsplan som för tillfället står oanvänt – ett slags mellanrum i stadens struktur. Denna typ av plats kopplar till filosofen Michel Foucaults begrepp heterotopier: rum som existerar vid sidan av vardagens ordningar och öppnar för andra sätt att tänka, mötas och vara.
Arbetet resulterade i en platsspecifik performanceinstallation som undersökte hur ett konstruerat scenario i denna “ficka av uppskjuten tid” kunde fungera som ett repetitionsrum för mänsklig kontakt och samhörighet.
Deltagarna fick genomgå en serie ritualer och interaktioner som följde den tidigare kontorsstrukturens logik. Deras upplevelse vävdes samman med både byggnadens historia och parkens berättelser – och skapade en tillfällig gemenskap i ett rum mellan dåtid och nutid.
Konstnärskap i samspel med samhället
Genom att arbeta i gränslandet mellan utbildning, konstnärlig praktik och samhälle bidrar masterprogrammet Scenkonst som kritisk praktik till att forma en ny generation scenkonstnärer.
Här handlar lärandet inte bara om att utveckla ett eget konstnärligt språk, utan också om att förstå och påverka de strukturer där konsten verkar. I mötet med institutioner, publik och samhälle växer en scenkonst fram som både speglar och förändrar sin samtid.