Studentporträtt: Edvin Cedergren

Hur såg din väg ut till att börja på kandidatprogrammet i dramatiskt skrivande?

Jag har pluggat på två förberedande skolor innan jag kom in på dramatikerprogrammet. Teaterlinjen på Wendelsbergs folkhögskola och Skulpturlinjen på Dômen konstskola. Jag har också ägnat mina somrar i en ensemble på en sommarteater i 4 år eftersom jag ville bli skådespelare och jobbat mot det väldigt länge. Allting började med att jag deltog i en monolog-tävling som ATR höll. Jag vann faktiskt och blev chockad och glad för det uppmuntrade mig att fortsätta utforska den här delen av mig. På den vägen var det. 

Hur ser studierna på dramatikerprogrammet ut? Vilken slags undervisning ges och hur mycket tid ägnar du åt att skriva?

Den är grundläggande. I ettan skriver vi korta scener, sen jobbar vi oss upp till att skriva ett helt manus som ska bli en av slutproduktionerna på skolan. Det längtar jag till. Utbildningen är varierad. Vi får samarbeta en del med skådespelarna, vilket jag tycker är kul. Det är lite olika i vilka kurser vi har ihop med dem men några exempel är teori, analys, performance och senare i trean får vi testa våra texter på golvet med dem till förfogande. Vi har handledning på våra scener 2 gånger i veckan om vi inte har någon annan kurs på heltid. Vi har ett block med film- och tvproduktion där vi får lära oss hur man skriver för tv i både tvåan och fyran. 

Vi läser och skriver konstant. I perioder skriver jag varje dag och ibland blir det lite mer sällan. Det är också upp till en själv vad man vill fokusera på. När det är mycket samtidigt är det viktigt att hålla tungan rätt i mun. För någonting man behövt lära sig är att strukturera sin tid på egen hand då mycket av tiden går till att läsa och skriva. 

Vad har varit bäst hittills på utbildningen?

Det bästa är lärarna. Jag har och kommer ha lärare som inte bara jobbar med att lära ut hantverket utan också utövar det. Det är bra för då blir det vi pluggar till och branschen inte så mytomspunnen utan äkta och ärlig. Vi får en bild av hur det kan se ut, menar jag och det är inspirerande att se det på nära håll. Det är det bästa med utbildningen. 

Vad vill du berätta för den som funderar på söka programmet?

Det är mycket jobb men det är värt det. Man kan känna att ansökan är stor och att det är mycket man ska göra men fokusera då på att det är skitroligt. 

Det handlar inte om att man ska vara en speciell typ av person för att plugga här, det är lätt att känna sig otillräcklig menar jag, och det tycker jag man inte ska lägga tid att grubbla på. Kör så det ryker! Det bästa du kan göra är att vara dig själv och visa det. Det är klyschigt men sant.