Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Alumnröster Martin

Dramatikerprogrammet avgångsstudenter 2017
Hör vad avgångsstudenter från 2017; Felicia Ohly, Martin Bengtsson och Robin N Spegel har av säga om Dramatikerprogrammet på Teaterhögskolan i Malmö.

Avgångsstudenter från 2017 berättar

Felicia Ohly, Martin Bengtsson och Robin N Spegel om vad som fick dem att söka sig till Dramatikerprogrammet på Teaterhögskolan i Malmö, varför de sökte programmet och vad de gör idag.

Martin Bengtsson

Teaterhögskolan i Malmö, Avgångsstudent 2017, Martin Bengtsson

Vad har du skrivit sedan examen?

Kort efter examen hade jag premiär på pjäsen ”Skuldsanering” för Teatern Under Bron i Stockholm och strax därpå skrev jag och regisserade ”Brecht i duschen”, en monolog om Bertolt Brechts exil, för frigruppen Ättestupa i Malmö. Därefter regisserade jag ”Cult of Kenzo” på Camdens People Theater i London och sedan har det rört sig mer och mer in på TV/Film där jag varit involverad i en handfull produktioner både som manusförfattare och dramaturg. Senast har jag jobbat som manusförfattare på serien Hamilton för TV4 som har premiär i januari 2020. 

Hur mycket dramatik hade du skrivit innan du kom in på programmet? 

Ingen dramatik alls i den regelrätta bemärkelsen. Däremot skrivit mycket annat; Prosa, poesi, journalistik, radiodrama, musik, performance-text etc.

Varför sökte du dramatikerprogrammet? 

Long story long: Det började med att jag såg Christian Augrells pjäs ”Republik der Kinder” på Thalia Theater i Halle Saale 2009. Jag förstod inte hälften men jag älskade betongen i rummet som den spelades i, och det räckte för att en liten låga skulle tändas. Några år senare studerade min klass på Litterär Gestaltning i Göteborg Christina Ouzounidis pjäs ”Spår av Antigone” och Ouzounidis besökte senare oss och pratade om sitt skrivande och om dramatik. Det samtalet och att läsa hennes pjäser, ett besök i tragedins hemstad – Aten, minnet av det kala betongrummet i Halle Saale och en aha-upplevelse under Elfriede Jelineks ”Nora” på Folkteatern i Göteborg, fick mig så småningom att ta beslutet att söka till dramatikerprogrammet. Mitt intresse inledningsvis var kanske lite socialt inställsamt och handlade om Repliken i sig. Men man kan säga att Repliken blev min jungfrusil in i den mer övergripande Dramatiken. En plats jag ganska snabbt insåg att jag hade saknat.

Vad var viktigast för dig under programmet?

Mina envisa lärare och klasskamrater. Samtalen oss emellan. Men också tiden. Att få så mycket tid att dyka ned i begrepp som situation, handling, konflikt, vändpunkt, omständighet osv. Att prova sig fram hundra gånger. Slänga bort. Få lov att börja om. Eller tvingas stå kvar! Vad jag verkligen uppskattade också är den här dedikationen till verktygen över den egna rösten. Att man vågar påstå att dramatik är något som går att lära sig genom övning snarare än att man har det. Ja, det demokratiska i det synsättet. 

Hur hjälper det dig i ditt jobb?

Det är en central förutsättning för mitt jobb. Varje dag går jag upp och måste specificera en övergripande story, en konflikt, en handling eller situation (ibland till och med en frisyr) så att det kittlas lite intensivare i magen, av det onda eller goda slaget, hos den som tittar eller läser. Då är det bra att man hunnit öva och hunnit misslyckas lika mycket under tiden i programmet. Det gör att det idag går snabbare att hamna ungefär rätt. Sen för att hamna rätt, dvs. enbart i bemärkelsen att bli nöjd med något man själv gjort, krävs den där kultiveringen av en röst genom ihärdig självrannsakan, liksom tid och tålamod. Man kan tänka sig en person som ska gå limbo. Dramatikerprogrammet är stretchövningarna innan man går fram och försöker ta sig under stången. Det gymnastiska sista steget är man därmed förberedd på, men det krävs likförbannat att man också vågar riskera att se dum ut. Be någon sänka ribban till absurdum och sedan spräcka byxorna i en spagat. Alla fullfjädrade dramatiker har hål i byxorna, är min tanke. 

Vad överraskade dig under programmet?

Att det skrattades så mycket och så högt.

Varför vill du skriva dramatik?

Det handlar om några olika saker. Bland annat att det finns något tillfredställande i problemlösningen som varje dramatisk berättelse jag skriver eller bearbetar kommer med. Att vrida och vända och våndas och sedan lösa. Sen nyfikenheten inför vilka impulser och val som sätter igång i mig själv och andra när jag placerar en roll i en situation som jag skapat. Se roller få liv och förvåna mig. Psykologin bakom det där. Jo, det är nog psykologin mest. Jag vill lära mig om människan och människans roll Människan, och dramatiken kan vara ett sätt att göra det på. 

 

Vill du veta mer?

Läs vad klasskamraterna Felicia Ohly och Robin N Spegel svarade och läs mer om Dramatikerprogrammet på Teaterhögskolan i Malmö här.

Mer Info & Kontakt

Programansvarig
Dramatikerprogrammet

Fredrik Haller
fredrik [dot] haller [at] thm [dot] lu [dot] se

Utbildningskoordinator
Marta Malmsten
marta [dot] malmsten [at] thm [dot] lu [dot] se