Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Alumnporträtt: Martin Bengtsson

Martin tog examen från kandidatprogrammet i dramatiskt skrivande 2017

person sitter i en soffa

Vad gör du idag?

Jag arbetar primärt som manusförfattare för film och tv samt driver manusutvecklingsbolaget Havet & Himlen. Därtill gör jag en del uppdrag som dramaturg för fiktion, dokumentär och scen. Undervisar återkommande på Teaterhögskolan i Malmö och är associerade forskare inom det som kallas Art Collab. 

Kan du ge exempel på något som du tagit med dig in i ditt arbete från utbildningen?

Utbildningen gav mig först och främst det grundhantverk som är helt centralt för mitt arbete idag. En metod. Men också viktiga erfarenheter av att få se sin text få liv genom skådespelare. Enormt mycket läsning av både teorier och pjäser. Därtill var det ett sammanhang där tanken fick tränas och utmanas, genom att bli sedd i sina val och idéer, men också genom att bli ifrågasatt. 

Hur såg din väg ut till att börja på kandidatprogrammet i dramatiskt skrivande?

Mitt skrivande, kan man säga, började med den självbiografiska boken ”I skuggan av San Siro” om mitt liv som fotbollsproffs. Sedan ledde det mig så småningom in på journalistiken, vidare till musiken, innan jag landade i litteraturen igen. Jag gick på Akademin Valands program Litterär gestaltning när jag upptäckte Elfriede Jelinek. Därefter började jag närma mig dramatiken mer och mer, till en början från en ganska språkorienterad plats, för att så småningom, och under utbildningens gång, få upp ögonen för allt det som pågår i karaktärernas tystnad och hur mycket omständigheterna dikterar. 

Vad vill du berätta för den som funderar på söka programmet?

Det är ett program som fokuserar mycket på, och tränar en i, att skriva spelbart. Att förstå och koppla sitt hantverk till det som slutligen ska gestaltas på scen eller framför kameran. Och där idén är att verktyg, dramaturgiska och dramatiska, också kan fungera som ett sätt att vidga föreställningen om vad man tror sig kunna berätta snarare än att verktyg fungerar som begränsningar.