Vad inspirerade dig att skriva pjäsen?
Jag älskar monologer men blir aldrig klok på dem. Var kommer orden från? Varför avbryter ingen? Orden bara strömmar fram och man anar att man är på väg mot ett vattenfall. Jag ville hitta en verklig situation där en människa bara pratar och pratar utan att man tappar intresset. Jag försökte alltså hitta en form för naturalistiska monologer. Jag insåg att det fanns i gruppterapin som följt mig på olika sätt i hela mitt liv: den som används inom ramen för anonyma alkoholisters tolvstegsprogram.
Hur var det att lämna ifrån sig pjäsen till skådespelare och regissör?
När man lämnar från sig texten börjar den leva och det är fantastiskt när det händer. Man går in i repsalen och ens lilla bonsai-träd har plötsligt förvandlats till en hel skog.
Vem av dina karaktärer ömmar du mest för, om du skulle välja en?
Eva! Det är den snälla förälderns förbannelse att bli en biroll genom sitt medberoende.
Här kan du läsa mer om Desperados och de andra tre föreställningarna