Vad inspirerade dig att skriva pjäsen?
Jag är helt tokig i boken och har haft en fantasi om att dramatisera den sen första läsningen. Men det skulle visa sig vara väldigt svårt. En stor del av skrivprocessen var fantasin om att slippa. Jag längtade istället efter att få sova väldigt länge, i ett tyst och snötäckt landskap. Då insåg jag att jag hade förvandlats till en av mina egna rollfigurer. Jag var med andra ord inne på rätt spår. Denna skumma metamorfos, ihop med handledning från Annika Nyman och Christina Ouzounidis gjorde att det till sist blev en pjäs. Den blev bra.
Hur var det att lämna ifrån sig pjäsen till skådespelare och regissör?
Det slutar aldrig vara trippat att höra orden man skrivit hemma på datorn artikuleras i ett rum. Det blir liksom tredimensionellt på ett helt annat sätt, världen tar form. Det är väldigt rörande att se människor ta sig an ens text med ett sånt allvar och engagemang. Jörgen, Mimmi, Rebecka och Fanny bidrar med saker jag själv aldrig hade kunnat tänka ut. Jag är tacksam och glad över att få jobba med så kompetenta och kul människor.
Vem av dina karaktärer ömmar du mest för, om du skulle välja en?
Allihopa. Det är ett riktigt rövgäng.
Här kan du läsa mer om Hummelhonung och de andra tre föreställningarna