Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Den som inte hoppar ska låta sig begravas - Klara Jutterdal och Luise von Wangenheim

Person i baddräkt hukar sig över en toalett
Foto: Emmalisa Pauly

"Elise, vad vill du??" Elise ska snart gå till Anja, men blir hjälplös när hennes enda kompis, Hanna, inte svarar. Elise och publiken blir ensamma i hennes badrum tillsammans med hennes tankar, fantasier och skräckscenarion. Den som inte hoppar ska låta sig begravas är en föreställning om att tveka och att bestämma sig, om identitet och ensamhet.

Processen har utgått från självbiografiskt skrivande runt teman som skam och längtan, och från kortfilmen Hopptornet. Texter och improviserade scener har legat till grund för den fiktion som presenteras på scenen. Luise och Klara har undersökt monologen som form och hur den påverkar skådespelarens relation till publiken.

På scen, koncept och manus: Luise von Wangenheim
Regi, koncept och manus: Klara Jutterdal
Musik: Ellen Stålnacke Nero
Affisch: Maja Björsne
Illustration: Marianne Erlich

Under utbildningen i konceptuell scenkonst har Klara Jutterdal riktat in sin praktik mot regi och dramaturgiarbete. Hennes koncept och idéer ligger ofta i skärningspunkten mellan det existentiella relationella och samhälleliga strukturella. Hon vill ständigt ställa publiken frågan "är det såhär vi vill leva våra liv?". Klara har en bakgrund i den mer klassiska teatern och blandar gärna detta med influenser från dans och performance. I arbetet med Den som inte hoppar ska låta sig begravas har hon bland annat undersökt hur hon med regi kan skapa både närhet och distans mellan karaktären och publiken.

Luise von Wangenheims verk utgår från autobiografiska texter där humor och igenkänning står i fokus. Med en bakgrund i klassisk teater utforskar hon existentiella frågor i det vardagliga, som att växa upp i en småstad, ha tonårsångest och skämmas över sig själv. Hon inspireras av internetkultur, sms och sina egna dagboksanteckningar. Med monologen i Den som inte hoppar ska låta sig begravas undersöker hon hur det känns att stå ensam på scen och att skapa en relation till publiken.

Den som inte hoppar ska låta sig begravas var Klara Jutterdals och Luise von Wangerheims examensproduktion i Konceptuell scenkonst 2023. Här kan du läsa mer om programmet.

illustration på person i baddräkt med röd text överst