Redovisningar Konceptuell scenkonst 2020
Konceptuell scenkonst 2, december 2020
Marit Mevold - Petrichor II
Tilde Jonasson - My friend she was fucking a fascist guy
Hanna Westling - Vård & Omsorg
Jonatan Mattisson - Svanmorden i Bunkeflo
Agnes Sabel - Agnes Sabels REQUIEM
Maya Brinell - DE FUTURA
Ingrid Långström Einarsson - Den Makabra Dansen
Eik Leknesund Elnes - IN A SPACE I AM NOT
Marit Mevold
Petrichor II
Petrichor II är ett verk som bygger på en vidareutveckling och fördjupning av ett tidigare verk som behandlar identitet och minnen. Min undersökning kretsar kring förkroppsligade minnen som vi alla bär på. Frågor om hur pass sammankopplade och beroende mänskligheten är av varandra både på ett kosmiskt och världsligt plan är något som präglar mitt skapande.
Tilde Jonasson
My friend she was fucking a fascist guy
För två år sen fick jag se bilder på “Tysketöser” som får sitt hår avklippt, utan kontext kring vilka de var. Bilderna var så starka att jag ville veta mer. Detta är en mash-up/fragment av Katarina Frostensson, IS-krigares fruar, Tysketöser, Diktator-fruar och Pussy Riot medlemmen Nadya Tolokonnikovas kompis, som filtreras genom mig.
Hanna Westling
Vård & Omsorg
I mitt projekt Vård & Omsorg har jag arbetat med tysta, koreograferade partier, den monotona rörelsen, upprepningen av upprepningen. Jag har närmat mig frågan vad som händer när ett omsorgsarbete inte bara kräver en kroppslig beredskap utan också smälter samman med och tar det emotionella i anspråk. På scen finns två kroppar och ett hjälpmedel och fokus är på den fysiska förnimmelsen.
Jonatan Mattisson
Svanmorden i Bunkeflo
-en dansföreställning i tre akter
Jag ville att "Svanmorden..." skulle vara som en fullständigt sönderspelad Stevie Nicks-skiva. Det blev någonting annat.
Agnes Sabel
Agnes Sabels REQUIEM
I början var det en religiös rit. 1500-talets gregorianska sång hade som syfte att ena Europas gemensamma tro men istället blev det en plattform för musiker, tonernas konstnärer, att skapa sina egna verk. Idag är det långt ifrån religiöst. Texterna, kapitlen och dramaturgin används endast som ett ramverk, originaltexter blandas med nya, innehållet får andra budskap.
I detta Requiem kommer istället teatern att ersätta den klassiska musiken. Med hjälp av mässans beståndsdelar berättas en historia om alldaglighet, otillräcklighet och fåfänga drömmar. Det är en hyllning och en förlikning.
Maya Brinell
DE FUTURA
De Futura är ett verk som siar om framtiden, närmare bestämt år 2021:
“De gamla hederliga och något pedofila Scouterna kommer att bytas ut mot överlevnadskamp, där 3-åringar får lära sig allt från att göra upp eld med batterier från deras ipads, till att gratinera familjens chihuahua om krisen eller kriget kommer.”
Ingrid Långström Einarsson
Den Makabra Dansen
Det där samtalet. När vi pratade om er som om ni inte fanns. Trots att samtalet handlade om att vi ville att ni skulle fortsätta finnas. Vi tog beslut om skuld, skam och skämdes över varandra. Kanske började vi också döma varandra. Plötsligt var avstånden så märkbara.
Ett undersökande i ålder och relationen till förälder, ett barn, sitt barn, barnet vi är. Hur hanterar vi det interna, det innersta, när det blir exponerat av det externa?
Eik Leknesund Elnes
IN A SPACE I AM NOT
(and the rythmless rythm of being)
Verket er av Eik Leknesund Elnes (NO) & Lars Harald Leknesund Elnes (NO)
"In A Space I Am Not" er en publikums interagerende danseforestilling med utgangspunkt i normkritikk, queer identitet og somatiske øvelser. Kroppen ser og føles annerledes ut nå under pandemien, linjer og kurver gjennom offentlige rom navigeres med større bevissthet omkring de andre kroppene rundt oss - værket "In A Space I Am Not" har sprunget ut fra tanker omkring isolasjon og avstand, hvordan våres kropper former hinanden igjennnom blikk, og hvilken rolle "danseren" og "koreografen" har i ett samfunn hvor avstand og mangel på berørelse dominerer. I verket spør jeg; hvordan påvirker ditt blikk min kropp? Hva skaper frihet og hva skaper angst i offentlige og private rom og hvem er vi, når ingen kikker? Verket er ett ekteskap mellom somatisk improvisasjon, koreografi over avstand og fortellinger om en queer kropp."
